Volvo Penta - en praktik som passar alla?

Under hela min gymnasietid ägnade jag timmar åt att fundera på vad jag ville göra efter studenten, och som jag misstänkte innan så hade jag inte kommit fram till någonting när jag var framme vid sista terminen. En av mina funderingar var att jag ville läsa vidare. Jag visste dock inte riktigt till vad, en del tankar gick till Maskinteknik på Chalmers eller liknande men jag var trots det ändå inte helt säker för jag visste inte helt vad det innebar. Det lät väl kul och bra att bli ingenjör men mer än så visste jag egentligen inte.

En branch som jag kände att jag gärna ville komma in på var konstruktör. Min moster arbetar som det så jag hade ett litet hum om vad det var och vad det innebar. Hon tipsade mig om att söka sommarjobb, eller eventuellt en praktik, på hennes avdelning på Volvo Penta och genom henne fick jag då hjälp med att skicka CV och ett personligt brev till hennes chef. Jag förklarade lite i det personliga brevet att jag var intresserad av att se vad yrket innebar och skulle bli glad om jag bara fick en praktik några veckor som kunde ge mig en liten insikt. Dock fick jag svar om att jag var lite för sent ute ("bara" sådär 2-3 månader). Men i samma veva som allt detta fick min moster veta av sin chef att något som hette Tekniksprånget skulle starta, så hon sa till mig att gå in på hemsidan och kolla runt lite och kanske även söka då om jag var intresserad.

Jag började läsa om det och kände direkt att detta var något för mig. Att få testa på ingenjörsyrket i fyra månader och få känna på riktigt om detta var något för mig kändes mycket bättre än att söka till en femårig utbildning som kanske sen skulle visa sig vara något jag inte alls ville. Så jag sökte. Till alla möjliga företag. Jag ville ha så stor chans som möjligt att få komma med.

...och nu sitter jag här med ett gott gäng provingenjörer och mekaniker, ute på Krossholmen, en testanläggning där Volvo Penta testar en del av sina båtmotorer.
Denna praktikplatsen tror jag skulle passa vem som helst nästan. Här är det en del "hands-on" på motorena, vilket ger ett praktiskt arbete, samtidigt som man även sitter en del vid datorn på kontoret (med havsutsikt!). Jag har sedan tidigare ingen riktig båterfarenhet vilket för mig gör att varje dag blir extra spännande, (men vem blir inte som ett litet barn när man får köra en fritidsbåt på 41 fot?!). Jag måste även tillägga att mäta tryck och flöde på en motor är mycket roligare än vad man tror.

Hade jag fått lov så hade jag sökt till Tekniksprånget igen till våren, men eftersom jag inte får det så tycker jag att alla som kan verkligen ska ta chansen, man förlorar ju inget på det. Antingen inser man att ingenjörsyrket inte är något man är intresserad av och då sparar man de fem skolåren och kan lägga det på något annat, eller så blir man som jag, ännu mer intresserad och peppad till att läsa vidare.

Vi är ett tjugotal trainees på Volvo i Västra Götaland-området som hittar på aktiviteter ihop utanför praktiken, vilket gör att det även skapas en samhörighet mellan oss praktikanter från tekniksprånget. Detta är otroligt kul. Gillar man att träffa nya människor och skapa nya kontakter så är Tekniksprånget något som är värt att satsa på.

// Maria Stenström, trainee på Volvo Penta.

...vad-i-hela-friden-ska-jag-göra-nu-ångesten...utbytt mot glädje!

Mitt i funderingarna om vad meningen med livet är och vad-i-hela-friden-ska-jag-göra-nu-ångesten kring studenten fick jag reda på att jag fått en traineeplats på SCA. En mycket bra anledning att skjuta upp ångesten i fyra månader. Kanske till och med en hjälp på traven att sluta ha panik över framtidsplaner över huvud taget; jag skulle ju lockas att läsa vidare och få veta hur det är att jobba på ett teknikintensivt företag. Eller tja. Ett företag som tillverkar bland annat blöjor.

Skitsnack? Näpp. SCA äger bland annat Libero och TENA. Och blöjor låter i ärlighetens namn inte särskilt kul. När jag väl började kolla upp SCA tänkte jag, till en början, att det inte fanns en chans att en praktikplats på det företaget skulle få mig intresserad av att plugga vidare till ingenjör. Idag sitter jag på mitt kontor och skrattar åt min tidigare okunskap. Blöjor är fantastiska.

En vanlig dag här på SCA kommer jag till jobbet vid åtta, sätter mig vid mitt skrivbord på avdelningen Environment and Product Safety, och jobbar med ett eget projekt där jag kartlägger kontorets koldioxidutsläpp. (SCA har lagt upp praktiken på så vis att man får ett eget längre projekt på en specifik avdelning, men jag har förstått att upplägget varierar på olika företag). Ibland gör jag avstickare och får kolla in vad andra i huset gör, sitter med på möten eller stör folk på avdelningen genom att sitta bakom när de jobbar. Det var efter några av dessa avstickare jag uppfylldes av eufori. All denna tanke, utveckling, kunskap och erfarenhet som ligger bakom en blöja. Materialval, utformning, tester hit, försök dit, ekonomi, kommunikation mot kund, kommunikation i företaget, underleverantörer, EU-regler, maskiners utformning - så mycket bakom en produkt jag trodde var enkel! Sittandes framför min datorskärm gick det upp för mig att alla produkter runt omkring oss är så mycket mer genomtänkta än jag någonsin kunnat ana. Plötsligt var mitt armbandsur inte längre ett armbandsur. Min mugg inte längre en vanlig mugg. Föremålen runt omkring mig blev så mycket mer; de blev delar i något slags vackert kretslopp, ett enormt nätverk, sammankopplat av allt arbete som ligger bakom deras blotta existens. Ett ögonblick av klarsynthet eller en dag med för högt koffeinintag? (Gratis kaffe kan vara farligt).

I vilket fall som helst är jag glad, än så länge mycket glad, att jag tog chansen att få se hur det kan vara att jobba som ingenjör på ett stort företag. Istället för ett hus med 900 personer som sitter vid datorn har kontoret blivit en plats med människor som, bland kaffepauser, gratis frukt, skitsnack och andra trevligheter, tänker och utvecklar och i långa loppet påverkar. En del i en global värld med fabriker i allt från Polen till Malaysia. Och ja, från att ha gått till att nog aldrig riktigt ha övervägt att bli ingenjör som sitter på kontor, har jag börjat gilla tanken. För att det är så mycket mer än att sitta vid datorn, när man kopplar det som görs vid alla små skrivbord till en stor helhet. Inte för att jag vet säkert vad jag vill med framtiden (eller vad meningen med livet är), men min praktikplats har om inte annat öppnat mina ögon. Litegrann i alla fall.

Anne Håkansson, Tekniksprångspraktikant på SCA i Göteborg
4 oktober 2012

Hej alla nuvarande och blivande tekniksprångare!

Mitt namn är Axel. Jag praktiserar på Sandvik genom tekniksprånget och stortrivs!
Innan min praktikperiod startade var jag ängslig över vad jag skulle att få arbeta med när jag väl började. Kanske skulle arbetsuppgifterna vara för svåra eller kanske rent utav för simpla. Efter nu en månads praktik, tillsammans med handledare och kollegor, var det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Visst är det inte helt enkelt i början med rutiner, andra människor och nya platser. Men jag har fått den bästa möjliga hjälp jag kunnat få.

Redan första dagen på Sandvik blev jag insatt i ett eget litet miniprojekt, som jag förhoppningsvis ska komma långt på innan jag måste lämna Tekniksprånget. Det är inte helt lätt, men genom att fråga och lyssna på andra kommer man snabbt att lära sig. Men hur mycket man ändå tycker att man lär sig är det alltid något nytt som kommer. En ny utmaning, som du kommer att lösa bara genom att ha lite tålamod.

Jag rekommenderar verkligen alla som är intresserade av teknik att söka till tekniksprånget. Är du lite osäker på vad yrken som "civilingenjör" innebär är detta en fantastisk möjlighet att få en inblick i den verkliga världen. Du bildar kontakter, möter människor och får en uppfattning om yrket som kommer att kunna inspirera dig igenom framtida studier. Men det bästa med hela tekniksprånget är gemenskapen, en gemenskap som jag aldrig hittade i skolan.

Är du osäker och inte vill söka till högskola direkt, ta tekniksprånget. Jag ångrar mig inte och tror inte heller du kommer göra det. Allt handlar dock om vad du gör det till. Ta initiativ, visa framfötterna och "våga fråga" så kommer det bli en bra upplevelse.

/Axel Olsson
Teknisprånget på Sandvik

Vill du också blogga om hur det är att vara tekniksprångare? Berätta lite om dina upplevelser och erfarenheter för andra som går Tekniksprånget just nu. Eller för att diskutera smått och stort.

Skicka ett mail till: staffan.eriksson@iva.se. Så skickar jag en inbjudan så att du också kan göra inlägg.