”Vätskemängdproblem?” Skratten mullrar i korridoren utanför mig. Lappen på kaffemaskinen syftar på att den strular ibland och man ombeds då ringa ett nummer, men det går att misstolka när man jobbar med inkontinensprodukter.
Inkontinensprodukter är en av många meningsfulla saker SCA pysslar med, dock inte jag. Jag fick min traineeplats på produktutveckling inom babyblöjor. Jag har aldrig funderat över babyblöjor över huvud taget, vilket de flesta inte gör förrän de får barn gissar jag på.
Min första, i modern tid, kontakt med en blöja var i somras när jag jobbade på förskola. Första blöjbytet och såklart satte jag den bak och fram. Inte kunde jag tänka mig när jag stod där och fick en nybörjarlektion att jag tre månader senare skulle vara, med mina mått mätt, expert på babyblöjor!
Jag har aldrig haft något drömyrke direkt. Lockelserna har väl gått ungefär i ordningen: veterinär, ridande polis, författare, konstnär, kriminaltekniker, fotograf, 3D-animatör, ekonom, ingenjör? Jag var ganska skoltrött för ett år sedan och hade bestämt mig för att inte börja plugga direkt efter studenten utan jobba och resa. När jag fick veta om Tekniksprånget tänkte jag direkt ”Jag SKA ha en plats!”. Få se hur en ingenjör kan tänkas arbeta, lära sig massa nytt och få lön dessutom. Det lät som en mycket bra plan för hösten.
Nu sitter jag här på mitt kontor efter tre månader, tillsammans med ett par tusen blöjor jag mäter på. Jag har lagt alla (eller många i alla fall) interna begrepp på minnet och kan nu förstå hyfsat vad det är folk pratar om i fikasoffan. Det finns så mycket att lära sig om blöjor. Det är superabsorbenter, massa, elastik och en mängd olika andra material. Allt arbete som ligger bakom en blöja, och maskiner som spottar ur sig dem med rasande hastighet, det är fascinerande att se.
Det känns kul att få göra lite nytta här på SCA. Efter tolv år i skolan som handlat om att lyssna på någon annan och att arbeta endast för sin egen skull, så är det kul att få göra något verkligt som efterfrågas och kommer till användning.
Jag ångrar inte en sekund att jag sökte, det har givit mycket, öppnat nya tankebanor och en glipa i persiennerna in till vuxenlivet. Att diskutera barn och husköp är något jag kan vänta många, många år med. Jag har insett att jag vill ta vara på den tiden jag har nu, det finns ingen brådska att utbilda mig vidare. Jag är inte så sugen på studentlivet riktigt än heller. Ett mycket bra citat om livet jag tar med mig är ”du ska bara ha jäkligt roligt”.
Framför allt, jag vet nu att jag inte ska utbilda mig till ingenjör.
Aj då… men det var väl hela poängen med den här praktiken, att jag skulle vilja bli ingenjör? Fast det är helt enkelt inte min grej. Jag är mer utav en konstnärssjäl. Tänk vad bra att jag insett det bättre nu, och vågar tro på att det går att satsa på och lyckas med. Tack Tekniksprånget!
Så vad ska jag bli? Förmodligen vill jag, lite vagt beskrivet, studera något där jag får teckna och skapa digitalt. Men jag vet inte riktigt, och det känns för första gången på länge inte ett dugg jobbigt. Faktiskt är det skönt. Ekot från plugg- och framtidshysterin under skolgången (den är ju helt G A L E N!) har börjat klinga av allt mer och det finns en hel värld jag kan upptäcka innan jag fattar beslut.
En månad är kvar nu och efter det börjar mina nya äventyr med att åka iväg till USA i ett år som au pair!
Och just det, sök till Tekniksprånget!!
